HISTORIK

Vår moderna Grand Danois har enligt nutida kynologer fått sin form i Tyskland. Grand Danois är en ädel, lugn och värdig hund. En hundvärldens Apollo. Den är trogen sin familj och håller en viss distans till främlingar. Förfäderna till dag- ens eleganta Grand Danois var stora, tunga och ganska klumpiga stridshundar som kom till Mellaneuropa från öster under de keltiska folkvandringarna. Germanska folkstammar använde dessa stridshundar som vakthundar vid sina borgar. Även under romarnas erövringståg mot Gallien och Germanien fördes dessa doggar mot norr. Romarnas hundar kallades molosserhundar och kan liknas något vid dagens rottweiler. Som stridshundar och jakthundar var de mycket effektiva. Från 1400-talet förekom export av jaktdoggar från Storbritannien till kontinenten. Dessa hundar var för stora och tunga för att klara av storviltsjakten. Därför började man korsa in stora vinthundar, huvud- sakligen föregångare till dagens irländska varghundar och skotska hjorthundar. I Europa började så en rad furstar bedriva avel och avelsarbetet lade grunden till vår moderna Grand Danois.

Under 1800-talet gick doggstammen kraftigt tillbaka i Tyskland men genom Bismarcks stora kärlek för Grand Danois väcktes åter intresset för rasen. Under 1870-talet började tyskarna tycka att en hund med engelskt/tyskt ursprung inte skulle ha ett rasnamn som utpekar den som dansk. Olika namn som tigerdogge och ulmerdogge provades. 1880 kom första rasstandarden och man bestämde sig för namnet deutsche dogge. 1937 bestämde FCI att det står varje land fritt att själv bestämma rasnamnet. England och USA tog Great Dane, Tyskland givetvis Deutsche Dogge och Italien Alano. Det italienska namnet syftar på de ursprungliga doggarna - sk alaunt- troligen det mest riktiga.

Dagens Grand Danois är en okomplicerad hund som inte har specifika aktiv- itetsbehov som måste tillfredsställas. Den behöver inte valla, jaga eller träna avancerad dressyr för att leva harmoniskt. 

Den behöver dock god omvårdnad, sällskap och promenader. Grand Danois är vänlig till sin natur, den vill bli klappad, ligga i sängen och sitta i knät (med sin bakdel). Genom sin storlek kan Grand Danois också fylla en vaktande funktion. Det räcker med att den visar upp sig för att hålla inkräktare borta.

En nyfödd Grand Danois väger 600-700 gram och vid ett års ålder väger en hane ungefär 70 kilo. Alltså en explosion i tillväxt och då förstår man lätt att första året är en känslig period. På grund av den snabba tillväxten är det mycket viktigt att valpen får tillräcklig vila och sömn, rätt utfodring och lagom motion.

En Grand Danois-valp skall inte motioneras i vanlig bemärkelse. Den skall giv- etvis få röra sig fritt, leka med andra jämnstora hundar, men allt under kontroll och inte i för långa tidsperioder. Hundens aktiviteter bör ske på underlag som är halkfria. Onödigt spring upp och ner i trappor bör förhindras. Hala golv bör täckas med stillaliggande mattor osv.

En mycket känslig period i valpens liv är när den byter tänder vid 4-6 månader. Då bör man inte utsätta valpen för ansträngningar i onödan. All vaccination i denna ålder bör undvikas. Det är inte ovanligt att den påverkan på valpen som vaccinet kan ge, kan utlösa skelettutvecklingsrubbningar. Ibland av sådan art att det inte går att kurera.

Viktigt för den växande valpen är också vad den erbjuds att äta. Nutidens Grand Danois-valpar har betydligt färre skelettutvecklingsproblem än tidigare. Detta beror bl.a. på att utfodringen är baserad på balanserade helfoder och inte hemkokt föda med diverse tillskott i felaktiga proportioner. Tyvärr finns fortfarande risk för felaktigheter i utfodringen genom att det balanserade hel- fodret också kompletteras med diverse tillskottsgivor. Något som leder till obal- ans i foderstaten.

Svenska uppfödares erfarenheter talar för att Grand Danois-valpar växer i lagom takt och med hållbart skelett som resultat, om de får ett vuxenhelfoder. Högenergifoder har av erfarenhet visat sig öka risken för alltför snabb tillväxt och skelettrubbningar som resultat. Tyvärr finns skiljakligheter i uppfattning mellan fodertillverkare och uppfödare i detta avseende. Fodertillverkarna vill påstå att högenergifoder är ett måste för storvuxna raser, något som lång er- farenhet av uppfödning av bl.a. Grand Danois talar emot.

Grand Danois är inte någon komplicerad ras, men man bör tänka sig för mer än en gång innan man köper en. Valpen blir stor och kräver utrymme och en fast, stark hand som vuxen. Fostran skall börja tidigt för att hunden som vuxen skall fungera bra. Alltför ofta kommer valpköparen åter när framförallt hanvalpen blivit 10-12 månader, för att man inte klarar av sin hund längre. Olater hos en dvärghund kan man hantera, men en stor Grand Danois som tillåts hoppa kan välta både folk och föremål. Eller en tuggande uttråkad Grand Danois som kan göra stora hål i både väggar och inredning.

Man måste som valpköpare vara beredd att gå valpkurser och enklare dressyr- kurser för att få en Grand Danois som sedan skall kunna fungera i det dagliga sociala livet.

När man bestämt sig för en Grand Danois bör man se sig om, försöka träffa hundar både hos uppfödare, på utställningar och andra tävlingar, för att se att det är just en sådan stor hund man vill ha.

En seriös uppfödare ser därefter till att man som valpköpare får all den inform- ation som behövs i form av noggranna matlistor och råd om skötsel. Även sedan valpen lämnat kenneln skall uppfödaren känna sitt ansvar. Enligt konsumentköplagen är uppfödaren medansvarig tills valpen fyllt tre år men förhoppningsvis känner uppfödaren ansvar under hundens hela liv.