BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Som föregångare till dagens grand danois betraktas både de gamla "Bullenbeisser", "Hatzrüde" och "Saurüde", vilka var ett mellanting mellan den tunga mastiffen av engelskt ursprung och en snabb och smidig vinthund. Benämningen doggar hänsyftade i Tyskland närmast till stora kraftiga hundar, som egentligen inte behövde tillhöra någon bestämd ras. Namn som ulmerdoggar, engelska doggar, danska doggar, hatzrüde, saupacker och stora doggar betecknade senare skilda typer av dessa hundar, åtskilda genom färg och storlek.
År 1878 bildades en kommitté bestående av sju personer med bakgrund som uppfödare och domare under ledning av dr Bodinus i Berlin. Man förband sig att kalla alla varianter av doggar för det gemensamma samlingsnamnet tyska doggar. Därmed lades grunden för en utveckling mot en självständig tysk hundras. I anslutning till en utställning år 1880 i Berlin fastställdes för första gången en standard för doggarna.
År 1888 bildades Deutsche Doggen Club e. V (DDC). Klubben har reviderat rasstandarden ett flertal gånger. Nuvarande utformning motsvarar FCIs krav.

*
<<Tillbaka>>