VÄRT ATT VETA

Varje ras har sina egenheter och problem och vetskap om detta krävs för att man skall lyckas och trivas med sin hundras.
Grand Danois är en av våra mest snabb- växande raser. En valp väger 600-800 gram som nyfödd och på ett år är han- valpen uppe i cirka 70 kilos kroppsvikt. Alltså en kolossal explosion i tillväxt. Misstag under uppväxten i form av t.ex fel utfodring eller för mycket motion kan få förödande konsekvenser. Under senare år har de flesta uppfödare gått över till att enbart ge torrfoder och detta underlättar betydligt för valpköparen. Ännu finns dock risken kvar att valpköparen vilseleds av "goda" råd från andra än uppfödaren "en så stor valp behöver massor av tillskott". Alltså ett mycket felaktigt påstående.

Lagom mängd torrfoder (kanske med lite filmjölk i för smakretning) så att valp- en ej blir för fet, ger bästa tillväxthastigheten och minsta skelettproblemen. 

HÄLTOR
Överutfodring eller obalanserad foderstat i kombination med genetiskt pre- disponerande faktorer kan ge hältor av flera olika slag. Bogledshältor före- kommer (ej så ofta nu som förr - foderstaten är ju bättre nu) så kallad oste- ochondros, dvs en bit av ledbrosket lossnar från ledytan, en smärtsam process som gör att hunden haltar. I vissa fall läker skadan av sig själv, i annat fall tas den lösa broskbiten bort operativt. Armbågsleds- och höftledsfel är ovanliga på grand danois. Svenska Grand Danoisklubben rekommenderar avel enbart med hundar med friröntgade höftleder. Fel i tillväxtzonerna längre ner i benen före- kommer också och vid alla former av hältor bör hundkunnig veterinär upp- sökas. Det får inte förekomma fraser som "valpen är halt därför att den har växtvärk", en hälta är en varningssignal att något är fel!

MAGSÄCKSOMVRIDNING
De flesta hundraser kan få vad som populärt kallas magomvridning. Det är dock inte hela magsäcken som vrider sig, utan enbart övre delen (fundus) som gasfylls, utvidgas och ändrar läge, så att gasen ej tar sig ut. Hunden blir orolig, får spända bukväggar och försöker kräkas utan resultat. Orsaken vet man ej säkert, men stora matportioner, stor vattenkonsumtion, motion nära utfod- ringen osv kan utlösa omvridningen. Detta är ett mycket akut tillstånd. Åk genast till djursjukhus eller större veterinärklinik som har resurser att ta hand om och hjälpa hunden tömma magsäcken. Återfallsrisken är stor, varför en operation rekommenderas, en tid efter det akuta tillståndet, varvid magsäcken sys fast i rätt läge. 

HALSINFEKTIONER
Dessa är mycket vanliga hos Grand Danois och ibland en av anledningarna till dålig aptit. Halsmandlarna blir ofta återkommande infekterade och slutligen brukar operation vara det som definitivt sätter stopp för vidare problem. 

I övrigt är rasen relativt frisk och bör vara rätt ras för en intresserad.
Men som sagt, liten blir stor på ett år och utrymme krävs både inom- och utomhus åt en så stor hund.

ATT KÖPA VALP
Att skaffa hund, och av en stor hundras i synnerhet, fordrar ett noggrant genomtänkt beslut. Har man tid, plats och råd med en krävande hund som Grand Danois? Den som inte har erfarenhet av stora hundar bör köpa sin valp hos en uppfödare som har erfarenhet av Grand Danois. Då kan man hålla kon- takt och få råd och hjälp om det uppstår problem. Det är också oftast lättare att lyckas med en tikvalp för förstahundsägaren. En hanvalp kräver fastare hand och får också lättare skelettproblem under uppväxttiden. 

FOSTRAN
Fostran är inte detsamma som dressyr och skall börja från första dagen i det nya hemmet. För att man skall ha glädje av en stor hund krävs att den är har- monisk med ett visst mått av lydnad. En fast, konsekvent behandling kombi- nerad med mycket beröm är viktigt. Grand Danois har ett stort behov av kroppskontakt med sin ägare och kan sitta i timtal i med huvudet i knät för att bli klappad. Att slösa med klappar och smekningar är inte att skämma bort. Valpen har stor förmåga till inlärning så länge inlärningen bygger på beröm. De så kallade valpkurserna som anordnas av brukshundsklubbarna och andra hundorganisationer är utmärkta för både valp och ägare. En stor hund som en Grand Danois får aldrig visa aggressivitet mot människor eller djur och sådana tendenser skall genast bestraffas så snart de dyker upp. Det händer att en unghund prövar om den kan ta befälet och då gäller det att göra klart för honom att husse eller matte är hans "flockledare".

UTFODRING
Varje seriös uppfödare lämnar med en matlista för valpen. Var noga med att följa dessa anvisningar och lyssna inte på "goda" råd från människor som inte har erfarenhet av rasen. De flesta valpar föds upp på ett väl sammansatt full- foder. Tillsats av kött och vitaminer samt mineraler rubbar ofta den rätta balan- sen i negativ riktning. Blötlägg alltid torrfoder ordentligt i varmt vatten och ge inte hunden fodret torrt. 

Var noga med att hålla bestämda mattider och låt inte överbliven mat stå framme då detta befrämjar dålig aptit. Utfodra i ganska grund matbunke där hunden kan bita över maten. Grand Danois avskyr djupa bunkar där de lätt biter sig i läpparna. Se även till att hunden har lugn och ro vid maten och motionera inte timmen före eller efter maten.

Tyck inte att utfodringen verkar enformig. Hunden mår bäst av en välbalan- serad kost utan tvära foderbyten. Friskt vatten i ren skål skall alltid finnas till- gängligt. Mjölk har en lösande inverkan på magen hos de flesta hundar och bör därför undvikas.

MOTION
Valpen skall ha möjlighet att röra sig fritt varje dag men får inte överansträng- as med promenader eller allt för hårdhänt lek med äldre eller större hundar. Korta promenader i koppel för att vänja valpen vid trafik och främmande miljö- er är viktigt under uppväxttiden. När valpen blir äldre kan motionen ökas men en Grand Danois är inte färdig för kraftigare motion före ettårsåldern.

Grand Danois har överhuvudtaget inte ett så stort motionsbehov som en del brukshundsraser, men det är viktigt att den kan springa lös dagligen då den ofta själv reglerar sitt motionsbehov. En hund som alltid går kopplad blir ofta aggressiv mot andra hundar.